Hållbar utveckling som vägledande princip

Hållbar utveckling har blivit ett modeord. I och med en ökad miljömedvetenhet, och framför allt en ökad medvetenhet om klimatförändringar och deras orsaker och effekter, har politiken både på nationell och europeisk nivå blivit relativt grön. I Sverige skickas chefer inom både kommunal och regional förvaltning på kurser om hållbarhet. Chefer inom näringslivet är väl medvetna om att deras företag måste ha en grön profil, annars hamnar de på efterkälken. Det har skapats en ny marknad där kunskap om hållbar utveckling erbjuds för alla som behöver den i sina jobb. Så då är väl allt bra? Vi vet vad en hållbar utveckling är och hela samhället anpassar sig efter de krav som en hållbar utveckling ställer.

Tyvärr är det inte så enkelt. Det finns en stor osäkerhet kring vad hållbarhet är. Man måste fråga sig: Hållbar för vem, vilka, eller för vad, och för hur länge? Ordet hållbarhet blir lätt en stämpel som man sätter på sin verksamhet, för att det ska se bra ut, men det är inte givet att den är hållbar, egentligen. Man kan också kalla ordet för en gummiparagraf. Det är en töjbar term, som till nöds kan täcka mycket, täcka över även djupa sår. Lika utdragbart är begreppet utveckling. Utveckling är ett plusord. Det står för något som verkar vara positivt. Men vad menar man egentligen med utveckling, igen för vem, vilka och för vad? På vilket sätt?

Den stora stötestenen är nog det andra ledet i uttrycket hållbar utveckling, alltså ordet utveckling. Vi förstår nog att det vi gör måste vara hållbart ur en ekologisk, miljömässig synvinkel. Ingen vill medvetet fortsätta att förstöra vår planet och livets förutsättningar. En del begriper också att det vi gör måste vara hållbart ur en social synvinkel, det vill säga, vi kan inte exkludera grupper i samhället, som då hamnar för långt ner på samhällsstegen och tvingas leva i social och ekonomisk misär. Här kommer arbete med integration i socialt utsatt bostadsområden in, och likaså landsbygdsutveckling. Alla ska få vara med och utvecklas.

Men utveckling då, vad är det och varför är det en stötesten? Jo, problemet är att när vi tänker på utveckling så tänker vi nästan enbart på ekonomisk utveckling. Vi ska bli rikare, välståndet ska öka, BNP ska öka, för varje år som går. Så har vi i Västerlandet tänkt i flera hundra år, och nu följer hela världen efter. Kina, och stora delar av Sydöstra Asien, har snart större ekonomiska muskler än Västerlandet och Indien biter oss i hälarna. Det är en tävling, ett system, ett rullande hjul som är svårt att stoppa.

Länge har oljan varit ett centralt och viktigt smörjemedel i detta ekonomiska tempolopp. Industrialismens hjul började snurra först med hjälp av vattenskraft, sedan ånga och därefter olja. Det är svårt att föreställa sig hur viktig, kraftfull och relativt billig oljan varit och i hög grad ännu är. På 1970-talet blev det oljekris då de oljeproducerande länderna ströp tillförseln, och hela världen skakade. Nu försöker vi ersätta oljan, men det tar tid och vi är långt ifrån framme. När Ryssland stryper tillgången till naturgas, och vinden mojnar till förfång för vindkraftverken, rusar elpriserna i höjden. Vad gör vi då? Tar till oljan igen. Och Kina öppnar åter upp kolgruvorna. Därför att ingen står ut med att hjulen snurrar långsammare.

I engelskspråkiga länder pratar man ibland om hållbar utveckling i termer av tre stycken P: People, Planet, Profit. Alla människor måste inkluderas i den hållbara utvecklingen, ingen får hamna efter. När vi utvecklas (ekonomiskt) måste vi göra det med hänsyn till planeten, den enda livskälla vi har. Men profiten kan vi aldrig lämna därhän. Det går inte att få med människor på hållbarhetståget om man inte samtidigt lockar med en vinst därframme. Vad man måste göra är att hitta tekniska miljövänliga och klimatvänliga lösningar. Då kan man fortsätta öka BNP och samtidigt sova gott.

Andra argumenterar emot detta. Tillväxten har sina gränser. Svenskar har all anledning att vara stolta över att industri, transport och jordbruk inte längre släpper ut så mycket miljögifter och att vi tar hand om vårt avfall på ett bra sätt. Men vår konsumtion ökar stadigt. Skulle alla människor på jorden konsumera så mycket som vi skulle vi behöva fyra (4) planeter. Det är inte hållbart att konsumera så mycket. Resurserna räcker helt enkelt inte till. Tyvärr.

När man säger att hållbar utveckling ska ske i tre dimensioner, ekologisk/miljömässig, social och ekonomisk, kan man välja att sätta ekonomin som det centrala, det sociala i andra hand och miljön i tredje hand. Ekonomin, plånboken, är viktigast, men den måste vara snäll mot människor och miljö. Andra sätter det sociala som det primära. Bara med en god samhällsordning och god social politik kan vi förverkliga det där andra. Och så finns det aktivister som sätter miljön, det ekologiska innerst i cirkeln. Om vi förstör miljön och fortsätter att bidra till klimatförändringar har vi inget att leva för. Vi sabbar de grundläggande förutsättningarna för livet.

Inom Biosfärområde Östra Vätterbranterna säger vi inte vilket som är rätt. Framför allt pekar vi inte finger mot någon. Förstå inte ovanstående resonemang som att vi tar en given ställning. Det viktiga är att vi blir medvetna om fakta, hur saker och ting förhåller sig, och att vi diskuterar. Vår metod är samverkan. Alla människor och grupper i ett samhälle ska vara med. Det är tillsammans som vi ska hitta hållbara lösningar på globala utmaningar.

Vad vi vill säga är nog bara att vi måste ta ordet hållbarhet på allvar. Jord, vatten, luft, växter, djur och olika sociala grupper måste inkluderas. Och det kan vara så att tillväxten har sina gränser. Om alla människor på jorden vill ha ett välståndssamhälle kanske resurserna blir lite knappa. Tänk bara på hur mycket sällsynta mineraler som går åt till batterier, datorer och mobiler.

Dessutom kan man vrida och vända på begreppet utveckling. Utveckling kan också vara kulturell, eller personlig. Vad värdesätter vi mest i livet? Pengar och allt kul man kan göra med pengar? Tid, egentid? Tid för relationer? Tid för att vistas i naturen, för att snickra, måla, dreja? Det är sådant man kan fundera över och diskutera när det gäller hållbar utveckling.