Gammal tradition ger nytt liv

Fram till mitten av 1900-talet hölls en gammal tradition levande i Vätterbranterna — den att beskära träd för lövfoder, så kallad hamling. Försommartorka var vanlig och i brist på gräs kunde löv som slängdes direkt på marken där djuren betade fungera som ersättning. Sedan dess har de inte beskurits, men har fått stå kvar i betesmarker och runt gårdar.

Man kan se dem, håliga och flerhundraåriga som de ofta är, som en relikt från förr. Men man kan också se de som en tillgång, och en påminnelse om att gammalt tänkande ibland kan vara klokskap. De senaste åren har stora insatser gjorts av Biosfärområdet i samverkan med Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Världsnaturfonden WWF, Gränna Skogsgrupp och markägare för att återhamla (restaurera) gamla, samt nyhamla unga träd. Traditionen hålls levande, som en kulturgärning, men framför allt av miljöskäl.

Gamla hamlingsträd, liksom gamla ekar och bokar, är värdar för ett mycket stort antal växt- och djurarter. Fåglar och fladdermöss bygger bo i dem, vedlevande svampar och många insekter som behöver gamla träd med skador har här sina enda tillgängliga och funktionsdugliga boplatser. Barken på gamla ädellövträd är också växtplats för många lavar. Deras bevarande och skötsel, liksom att många nya hamlingsträd tillkommer, är därför avgörande för att nå ett ekologiskt hållbart landskap.

 

 

Ädellövträd i Vätterbranterna

Ask, Alm, Bok, Ek, Lönn, Lind, Fågelbär, Hagtorn

Bärande träd och buskar

Viltväxande arter som ger frukt och bär:

Ek, En, Rönn, Oxel, Hagtorn, Olvon, Slån, Nypon, Bok, Hassel, Vildapel, Fågelkörsbär

Rik som löven på bondens träd

I det gamla bondesamhället var de enskilda träden viktigare än skogen som helhet. Alla trädslag nyttjades för olika egenskaper och funktioner. Bärande träd och ädellövträd var viktigast.

Björken var utmarkernas (skogens) typiska hamlingsträd. I inägorna (åkrar och ängar) var ask, alm och lind de vanligaste. I vissa branter ner mot Vättern finns dock tidigare hamlade lindar på platser som var otillgängliga för betande djur. Utöver löv producerade lindarna också bast som användes vid tillverkning av rep och flätarbeten. Lindblommornas rika nektarproduktionen bidrog dessutom till stora honungsskördar. Ädellövträden var värdefulla för bonden också genom att de förbättrade marken de växte på och för att de fördelade ljus och skugga i ängen.

Genom att beskära träden runt torp och gårdar skapades ett landskap som ur flera aspekter är småbygdens motsvarighet till godsens ekparker. Resultatet blev ett biologiskt rikt landskap som bidrog med en inte obetydlig del av gårdens inkomster. De hamlade trädens antal kunde i en enskild socken uppgå till mer än 15 000! Hamlade träd fanns alltså överallt på landsbygden fram till jordbrukets rationalisering.