Vätterbranterna sett från ovan

Naturgeografiskt omfattar Biosfärområde Östra Vätterbranterna en land- och sjöyta som sträcker sig från trakterna kring Tenhultasjön i söder till Omberg i norr. Men östgötadelen ingår inte i det som officiellt blivit fastslaget som biosfärområde, även om samtal förts om en utvidgning. Den nordliga gränsen sammanfaller därför med gränsen mellan Småland och Östergötland, medan Adelöv utgör den nordostliga gränsen.

I väster begränsas området av Visingsö och den sydöstra delen av Vättern (och på land av den mäktiga förkastningsbrant som också är Vätterns östra strand). I öster har gränsen dragits i några sprickdalar som löper parallellt med Vätterstranden.

Den mest markerade börjar vid Tenhult och löper norrut genom Ramsjön och Rävlingesjöarna till sjön Bunn. Ytterligare en ostlig spricka börjar vid E:4:an i Östergötland och löper via många mindre sjöar ner till sjön Noen i Tranås kommun.

Det projekt som började på 1990-talet och som senare mynnade ut i Biosfärområde Östra Vätterbranterna har sin grund i den ovan beskrivna topografin. I samband med ansökan om att bli biosfärområde lät man också de naturgeografiska gränserna sammanfalla med traktens sockengränser, detta för att understryka att människan, som ju levt här i tusentals år, naturligt ingår i biosfärområdet. Idag avgränsas området av tio socknar i Jönköpings kommun och en i Tranås kommun.

Totalt omfattar biosfärområde Östra Vätterbranterna 104 000 hektar varav 32 000 utgörs av sjöar. Det finns drygt 1 000 gårdar i området, de flesta ganska små. Medelfastigheten är på 30 hektar. I snitt utgörs 20 hektar av dessa av skog. Berggrunden är kraftigt söndersprucken, vilket skapar ett småbrutet och kuperat landskap.

Ett rikt odlingslandskap

Vätterns enorma vattenmassa värms upp under sommaren och skapar ett typiskt kustklimat med långa, milda höstar (och något svalare somrar). Nederbörden blir något rikligare än rikssnittet. Därtill bevarar de höga branterna utmed Vättern värmen från eftermiddagssolen. Därför hamnar strandremsan utmed Vättern i samma klimatzon som Blekinge och Halland, 1-2 och i de uppvärmda branterna dominerar ädellövskog. Att sedan inlandsisens smältvatten förde med sig fin lerjord till strandremsan (som är bredast norr om Gränna) och till dalarna kring Landsjön (Skärstaddalen) och Tenhultasjön, gör att bönderna i dessa delar av biosfärområde kan glädjas åt en bördig jord med högt Ph-värde och ett mycket gynnsamt klimat för odling.

Den goda jorden och värmen gör också att många arter, djur, växter och insekter, trivs i Vätterbranterna. Efter ett par deccenier av inventeringar har man funnit på inte mindre än 475 arter som återfinns på listan av de som är rödlistade, alltså sådana arter som är mer eller mindre utrotningshotade. Några av dessa är grön sköldmossa, mindre hackspett, ädelguldbagge, aspgelélav och större barksnäcka. De är beroende av den relativt orörda och fuktiga lövskog som bekläder branterna utmed Vättern. Andra arter, som göktyta, hasselmus och fältgentiana, är mer beroende av öppna soliga ytor, sådana som först betades av visenter och uroxe, och numera av får och nötkreatur.

Skyddsvärd variation

Men hela Vätterbranterna ligger inte i klimatzon 1 eller 2. Österut övergår naturen successivt till att bli mer norrlandsliknande och barrträd dominerar skogarna som här ligger i klimatzon 4-5. Jordmånen är fattigare där inlandsisen spolat rent berghällarna och efterlämnat sten och grus men dåligt med finare material.

En förflyttning från byn Öland vid Vätterstranden till byn Lappland en mil österut är inte bara en förflyttning i sidled. Det är också en, för den som cyklar eller går, mödosam och flera gånger upprepad förflyttning upp och ner. Höjderna och branterna är många. Den kuperade terrängen och de många områden med berg i dagen har gjort det svårt att utveckla storskaliga jordbruk. Landskapet karakteriseras därför av flikiga åkrar, betesmark och skog. Just detta småflikiga mosaiklandskap, där den brukade marken gränsar till områden med liten mänsklig påverkan, ger unika förutsättningar för ett varierat och mångformigt biologiskt liv. 

Nästan hälften av biosfärområdet utgörs av skog. Skogen i biosfärområdet, som till en relativt stor andel består av ädellövskog, är i sig skyddsvärd. År 1997 satte faktiskt Världsnaturfonden WWF upp Östra Vätterbranterna på sin lista över de 100 mest värdefulla skogsområdena i Europa. Bara fem områden i Sverige finns på listan. På den tiden fanns det bara åtta naturreservat inom området, och ett så kallat biotopskyddsområde. Sedan dess har många tillkommit genom ett fint samarbete mellan Biosfärområde Östra Vätterbranterna, Jönköpings kommun, Länsstyrelsen och privata markägare. Idag finns det 31 natureservat, 32 biotopskyddsområden och därtill 24 naturvårdsavtal inom biosfärområdet. De flesta skogsägare har dessutom så kallade Gröna skogsbruksplaner där cirka fem procent av skogen avsätts för naturvård.

Vättern

Av alla sjöar inom biosfärområdet är förstås Vättern den mest anmärkningsvärda. Den är störst, 1893 kvadratkilometer (varav cirka 30 ligger inom biosfärområdet). Medeldjupet ligger på 40 meter, men söder om Visingsö är den som djupast: 128 meter. Geografiskt delar Vättern Östergötland från Västergötland, och i söder gränsar den till Småland och i norr till Närke.

Som vi redan nämnt påverkar Vättern klimatet i Biosfärområde Östra Vätterbranterna, genom att skapa ett kustklimat. Men alla som bor i trakten vet att den också påverkar på ett annat sätt. Västliga kan få hög fart genom att hinder saknas på den västgötska sidan, och en stilla sjö kan hastigt övergå till extrem rörelse på kort tid och det kan skapas havshöga vågor. På land, särskilt på den västliga sidan av Vätterbranterna, kan det bli rejält blåsigt. Samtidigt påverkas Vättern också av de globala klimatförändringarna. Vattnet har blivit något varmare (från att ha varit osedvanligt kallt). Isen lägger sig numera mycket sällan om vintrarna. Detta påverkar arter som är beroende av det kalla vattnet. Särskilt hårt drabbad är Vätternrödingen, en relikt från istiden, då Vättern var förbunden både med Östersjön och Västerhavet. Beståndet har minskat med 97 procent sedan 1950-talet.

Vätterns vatten är mycket klart, syrerikt, näringsfattigt och kallt – under ytan liknar sjön faktiskt de näringsfattiga sjöarna i fjällen. Växt- och djurlivet är rikt och på många sätt unikt, många av arterna är ovanliga och flera lever annars främst i norra Sveriges fjällvärld. I Vättern finns både växtplankton, exempelvis kiselalger, och djurplankton som exempelvis Copepoda och Cladocera. Bland bottendjuren vid stränderna finns flera sällsynta insektsarter. I bottenzonen, lever exempelvis olika kräftdjur, fåborstmaskar, tvåvingar och musslor. Några av kräftdjuren är arter som har funnits i sjön sedan istiden och är väldigt ovanliga. Sjön rymmer även flera fiskearter som sik och insjölax, utöver den rikskända och starkt hotade Vätternrödingen. Även fågellivet kring sjön är rikt och påminner om det vid landets kuster. Havsörn och fiskgjuse har återvänt till Vättern efter decenniers frånvaro. Många tranor häckar också kring Vätterbranterna.

Vätterns vatten är klart och rent och utgör en dricksvattentäkt för en kvarts miljon människor. Men det finns fler som vill utnyttja Vättern som dricksvattenkälla. Bland annat planerar Örebro att dra en fyra mil lång vattenledning till Vättern, för att råda bot på kommunens vattenbrist. Inom en överskådlig framtid beräknar man att bortåt fyra miljoner människor kommer att bli direkt beroende av ett kristallklart Vättern. Då ska man veta att Vätterns vatten är ovanligt känsligt för föroreningar. Omsättningstiden i sjön är mycket lång. I huvudsak tillförs Vättern vatten från Tabergs-, och Huskvarnaån, samt Forsviksån, som i sin tur får vatten från sjöarna Unden och Viken. Men Vättern har bara ett utflöde, Motala ström. Det gör att det tar bortåt 60 år för en vattendroppe att ta sig från inflödet till utflödet. Alltså blir en droppe förorening kvar i minst 60 år. Det kan bli mycket längre. Munksjön, som har en direkt förbindelse med Vättern, förorenades starkt under den tidiga industrialismen. Nu har giftet hamnat i bottensedimentet. Och där ligger det. Ingen vågar börja transportera bort det, risken för att slammet rörs om och förs ut i Vättern är för stor.

Som vi redan sagt påverkar de pågående klimatförändringarna Vättern på ett negativt sätt. Men människan har satt, sätter och kan komma att sätta flera negativa fotavtryck. Munksjön är ett exempel. Massafabriken i Olshammar i den norra delen av Vättern är ett annat. Ett område på 160 000 kvadratmeter utanför fabriken är kraftigt förorenad enligt en studie vid Lunds universitet. Längre söderut ligger Karlsborg, där Västgöta flygflottilj fått nytt liv genom Sveriges nya satsningar på Försvaret. Man vill nu göra det gamla flygfältet dugligt igen, genom dränering, något som direkt hotar Vättern, då det finns stor risk att det kan läcka ut PFAS. Försvaret har också fått tillstånd att spränga granater över Vättern, både från land och från jetplan. Planerna på en gruva, ett dagbrott, i Norra Kärr är ytterligare ett hot. När en film om alla dessa hot, Vättern under ytan, sändes på SvT väckte den en stor debatt. Förhoppningsvis kommer den debatten pågå tills ansvariga tar sitt förnuft till fånga. Se filmen Vättern under ytan nedan till höger.

Läs vidare: Den informationsrika och lättillgängliga kunskapsportalen Vätternliv, varifrån den fina kartan till höger är hämtad. Länsstyrelserna kring Vättern har gått tillsammans i Vattenvårdsförbundet och har en webbplats: Vattenvårdsförbundet. Och engagera dig gärna i Aktionsgruppen Rädda Vättern.

Det finns många andra sjöar inom biosfärområdet. De tre viktigaste är Ören och Bunn (öster om Gränna), som är förbundna och som båda är fiskerika, samt Landsjön (nära Huskvarna), som har ett gott bestånd med fisk, men som mest är känd som fågelsjö. Öster om Landsjön finner man Ramsjön, som liksom Vättern är en gravsänka och så Ylen. Längst ner i söder ligger lilla Rogbergasjön, samt Stensjön och Tenhultasjön, som båda ligger i sprickdalar. Norr och öster om Ören och Bunn finns en stor mängd småsjöar, en del våtmarker som överlevt tidigare seklers utdikningar, samt dammar.