Restaurering av beteshagar

 

Naturbetesmarker – ett biologiskt kulturarv

Betande djur har tillsammans med bränder, stormar och översvämningar format landskapet i Europa under mycket lång tid. När inlandsisen försvann från södra Sverige för omkring 10 000 år sedan invandrade både växter och djur. Människan var en av dessa arter och har alltså varit en del av landskapet så länge det funnits isfri natur i landet.

De senaste 6000 åren har vi bedrivit jordbruk, hela tiden med nötkreatur. Långt in på 1800-talet var kött- och mjölkproduktion basen i jordbruket. Betande djur fanns alltså kvar i landskapet långt efter att de vilda gräsätarna (uroxe, visent, vildhäst m.fl.) till största delen utrotats. Människans tamboskap påverkade markerna på liknande sätt som de vilda gräsätarna gjort och många blommor, insekter och fåglar skulle försvunnit om markerna vuxit igen.

Naturbetesmarker var av mycket varierande slag men oftast fanns där träd och buskar. Tillsammans med böndernas huggning och rö̈jning skapade betesdjuren en mosaik av öppna ytor och trädbevuxna områden. I stort sett alla skogar nyttjades också för bete medan markerna närmast bebyggelse bestod av ängar för höskörd och åkrar för odling av spannmål, rovor och senare potatis.

Jordbruksarealen i Sverige var som störst under 1920- och 1930-talen. Den innefattade då drygt 1 miljon hektar betesmark. Därefter har det skett en avsevärd minskning genom intensivare odling, skogsplantering och minskad självförsörjning (ökad import av livsmedel).

I dag omfattar jordbrukslandskapet i Sverige cirka 2,7 miljoner hektar eller omkring 6,5 procent av Sveriges totala yta. Av den totala jordbruksarealen är ca 450 000 hektar betesmark, alltså har ungefär hälften försvunnit på 100 år (SJV 2018).

En orsak till det mycket stora antalet arter i odlingslandskapet är rikedomen av många olika biotoper (naturmiljöer) , som hagar av olika slag, gränszoner mellan exempelvis öppen mark och skog, åkerholmar, gamla träd som använts för lövtäkt, stengärdesgårdar, våtmarker och vägkanter som alla skapats av människor och deras husdjur. Den stora variationen av biotoper finns i jordbruksområden som inte varit möjliga att odla upp till åker. Därför finns de mest artrika odlingsmarkerna utanför de stora slättområdena.

Under perioden 2005–2011 upphörde betet på 67 000 hektar. För att nå ett ekologiskt hållbart samhälle och de miljömål som antagits i Sverige måste arealerna naturbetesmark istället bibehållas och helst öka.

Fotot är från Galgen – Gränna

Biosfärområdet värnar om betesmarkerna

Forskning och underlag

När biosfärområde Östra Vätterbranterna bildades 2012 var en av de första större projekten att ta fram ett handlingsprogram för de närmaste åren. Som underlag gjordes bland annat en näringslivsstudie och en ekologisk analys (brist- och funktionalitetsanalys). Den senare omfattade de biologiskt viktigaste miljöerna där vi har ett särskilt nationellt ansvar. Bland de viktigaste var fem av sex kopplade till jordbrukslandskapet (ekmiljöer samt ask/alm/lönn miljöer, torra-friska gräsmarker, hällmarkstorrängar och brynmiljöer). Resultaten från den omfattande studien (unik i sitt slag) visade tydligt, inte bara vad som behöver bevaras och utvecklas men också var och hur mycket.

Djur och växter dör ut – även om de skyddas på en plats

Naturen sätter själv gränser för hur mycket som behöver finnas av en viss miljö eller egenskap för att en art ska leva där. Skalbaggar som bor i ihåliga träd är exempelvis ofta dåliga flygare, 200 meter är för flera arter  en mycket lång eller osannolik  sträcka att sprida sig. I ett landskap behöver det därför finnas många träd med rätt kvalitet på korta avstånd från varandra.

På samma sätt behöver blommor och insekter som lever i gräsmarker ha både grannar i andra hagar och många individer på riktigt nära håll. Isolerade marker med ett fåtal individer kommer förr eller senare att drabbas av utdöende på grund av spridningsproblem eller genetisk utarmning. Detta har biologer känt till länge men haft svårighet att sätta siffror på. Det kritiska har varit att hitta de lägsta s.k. tröskelvärdena (för arealer, antal träd eller annat), en nivå under vilken vi inte får hamna om vi vill ha ”Ett rikt odlingslandskap” eller ”Ett rikt växt och djurliv”, två av våra delmål i de svenska miljömålen

Biosfärområdets ”Brist och funktionalitetsanalys” visade tydliga tröskelvärden för en grupp känsliga och krävande arter vilket gör det möjligt att sätta upp miljömål som är tydliga och går att utvärdera. Om vi klarar att behålla de studerade arterna i landskapet öster om Vättern så kommer också många tusen andra, mindre krävande arter att överleva och vi kan stoltsera med ett verkligt ekologiskt hållbart landskap och infriar intentionen att vara ett modellområde när det gäller biologisk mångfald. Biosfärområdets analys visar att det behövs minst 200 ha välskötta naturbetesmarker per 5×5 km om arterna ska kunna överleva på sikt.

Kartan visar några områden i Östra Vätterbranterna som ligger mycket nära den nivån samt flera områden som ligger nära varandra och skulle kunna hänga samman om arealerna betesmark ökar. Särskilt trakterna runt Ölmstad, norr om Gränna samt en stor del av Ödeshögs kommun behöver bara en måttlig ökning med några tiotal hektar (per 5×5 km-ruta) för att betesmarkernas arter ska vara ”på säkra sidan”. Visst borde det gå att åstadkomma? 

Kartan visar de områden i Östra Vätterbranterna som ligger nära ekologisk hållbarhet för betesmarker och ängar. Ju mörkare färg desto mer betesmark. 200 ha per 5×5 km är ett tröskelvärde för denna miljö. Om arealerna är mindre än så kommer många arter att försvinna på sikt.  

Norra Götalands förekomst av naturbetesmarker. Ju mörkare färg desto större koncentration. Lila färg anger områden med ekologiskt hållbara nivåer, dvs mer än 200 ha per 5×5 km. Området öster om Vättern har som bilden visar några av Sveriges viktigaste områden att uppnå miljömålen. Ett starkt argument för att göra riktade insatser just här. 

Biosfärområdet gör skillnad i landskapet

Redan de första åren i slutet av 1990-talet i projekt Östra Vätterbranterna, föregångare till Biosfärområdet, gjordes omfattande kartläggning av ekologiskt viktiga busk- och trädmiljöer i betesmarker (nyckelbiotopsinventering i odlingslandskapet).Studierna visade att det fanns nästan lika stort antal platser (nyckelbiotoper) utanför som i skogsmarken. I dessa hagar växer hamlade (beskurna) träd, gamla solbelysta ekar, tallar, almar, lindar och askar – ett rikt biologiskt liv både på marken och i träden.

Att kartlägga biologiska värden är nödvändigt men det är först när åtgärder görs i landskapet som studierna får ett verkligt värde. Stängselbidrag till markägare som vill utvidga sina betesmarker har genom åren utbetalats till närmare 50 fastigheter genom samverkan med Biosfärområdet och med finansiering från Världsnaturfonden WWF.

Samverkan med Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen och de idella naturvårdsorganisationerna har också resulterat i omfattande återskapande av betesmarker som var igenvuxna. Särskilt under arbetet med hamlingsträd öppnades många marker upp och flera (fastigheterna Galgen, Säby, Hovaskog, Måleskog m.fl) återfinns nu i naturvårdsavtal mellan Skogsstyrelsen och markägare. Att Östra Vätterbranterna kartlagts noga har också inneburit att myndigheterna i sitt arbete kunnat använda biosfärområdets studier vilka motiverat särskilda insatser och stöd till områdets många djurägare.

Anläggande av småvatten i odlingslandskapet är ett annat projekt som genomfördes 2011.

Projektet “Lövsuccé” har genomförts i två omgångar och 2018 och 2020 i syfte att öka produktionen av lövträd, något som skulle gynna även betesmarkernas biologiska mångfald.

För att ytterligare öka de ekonomiska förutsättningarna för djurhållning har biosfärområdet som ambition att bidra till ett varumärke för naturbeteskött (pågående projekt 2020) och produktion av biokol med betesmarkerna som råvarukälla (länk till rapport och idéskiss). 
https://www.ostravatterbranterna.se/wp-content/uploads/2020/05/biosfarkol-150-dpi.pdf

Sammanfattningsvis så är biosfärområdets ambition att initiera forskning och kartläggning av naturvärden som underlag för praktiska åtgärder. Med hjälp av studierna kan vi intressera finansiärer (exempelvis Världsnaturfonden WWF, olika myndigheter, regionen och i framtiden förhoppningsvis företag) att stödja arbetet för hållbar utveckling så att naturvärdena som finns här i dag utvecklas och även bidrar till trivsel och lokal ekonomi.

Biosfärområdet gör skillnad i landskapet