Säby gård

 

Landskapsvård och ekologisk köttproduktion

Naturbetesmarker är en absolut förutsättning för att bevara en stor del av Sveriges biologiska mångfald. De är också ett minnesmärke över årtusenden av mänsklig odlarmöda – ett biologiskt kulturarv som är kännetecknande för biosfärområde Östra Vätterbranterna, en av landets rikaste trakter vad gäller naturbetesmark.

Där betesdjur vistas återkommande frodas solälskande örter och insekter som i sin tur lockar fåglar och andra insektsätande djur. Trots att betesmarken utgör en så liten del av landets yta (knappt 1 %) är runt hälften av våra växtarter (ungefär 1 000), knutna till den. En lika stor andel av de svenska däggdjuren och en fjärdedel av häckande fågelarter är också beroende av beteslandskap. Av 110 dagfjärilsarter hör två tredjedelar hemma i gräsmarker av olika slag.

Betande djur äter buskar, sly och bredbladiga gräs vilket ger en chans för andra växter att frodas. I välskötta svenska betesmarker kan det finnas över 40 olika kärlväxter per kvadratmeter. Inga djur – ingen naturbetesmark.

Inom biosfärområdet är många av de ekologiskt viktigaste miljöerna kopplade till jordbrukslandskapet och dess betesdjur. Brynen (övergångar mellan exv. åker och skog) är många liksom naturbetesmarker med träd och buskar.

Säby gård – anor från 1300-talet

I ett dokument från 1335 nämns Säby för första gången i skrift. Då gällande en konflikt med Stickelösa om ålfisket vid Landsjöns utlopp. Markerna har förmodligen nyttats av människor långt innan dess.

De marker som idag hör till Säby är resultatet av flera sammanslagningar av mindre gårdar.
Fram till slutet av 1700-talet hette de Säby Uppegård och Nedergård. Fastigheten Sandvik tillkom på mitten av 1960-talet då många mindre gårdar i Sverige lades ner eller uppgick i större enheter.

Ingemar Rosenqvist köpte Säby gård 2004 och samma år tillträdde Maria Rosenqvist och Göran Roman som brukare av jordbruksmarken.

Under deras första åren som bönder genomgick större delen av gårdens ca 65 hektar betesmarker en omfattande restaurering. Igenväxta marker öppnades upp, sly röjdes bort och många gamla ekar fick åter en plats i solen. Detta gynnade många av de arter av insekter och lavar som är beroende av ekar – de älskar solljus och värme.

Efter ett par år med mjölkdjur inriktades produktionen på KRAV-certifierat nöt- och lammkött utan kemisk ogräsbekämpning och handelsgödsel. Säbys ekologiska kött säljs direkt till kund i form av ”köttlådor”.

Kött från får och nöt som enbart äter gräs, på vintern ensilerat gräs och på sommaren betar naturbeten, är extra smakrikt och håller mycket hög kvalitet. Genom naturligt långsam uppfödningstakt får slaktkroppen en hög grad av insprängt fett, s.k. marmorering vilket gör köttet saftigt och smakrikt.

På säby gård kombineras god omsorg om djuren med ett varsamt brukande av landskapet.

Sandvik – södra delen av nuvarande Säby gård

Gården Sandvik köptes av dåvarande ägaren till Säby gård i mitten av 1960-talet.

I kartan över Sandvik från 1860 finns den tidens uppdelning av markerna noggrant angivna. En stor del av gården utgjordes då av slåtterängar som tillhandahöll vinterns behov av hö. Mängden gödsel som samlades vid ladugården avgjorde sedan hur mycket åkermark som kunde odlas. På Sandvik, Säby och de flesta gårdar i trakten var vid denna tid (före införande av konstgödseln) arealen slåtterräng ofta 3-4 gånger större än åkerarealen.

Ängar och lövtäkt

Från början av betessäsongen i mitten av maj fram till höskörden i augusti gick djuren ”på skogen”. Senare på hösten fick de även efterbeta ängsmarken. Vid torrperioder, särskilt på försommaren, kunde djurens behov av foder också tillfredställas med löv genom att träd hamlades (beskars) eller att de helt enkelt fälldes. Löv samlades även som vinterfoder och utgjorde ett både smakligt och näringsrikt tillskott. En märklig och mycket gammal tidigare hamlad lind växer ovanpå ett stenblock på betet ca 500 meter sydväst om Säbys ladugård (se karta x).

På kartan finns de olika ägoslagen (åker, äng och betesmark/skog) angivna och beskrivna i tillhörande texter. Ett område som återskapades som skogsbetesmark 2004 har i den gamla kartan nr 136-145 och markanvändningen var då skog med ”hästabete”.

Svensk landsbygd förändrades kraftigt under 1900-talet. Ängarna förvandlades till betesmark, hamling för lövfoder upphörde och skogen kom att prioriteras för virkesproduktion. Djuren flyttade då närmare husen och de gamla ängarna blev betesmark. När jordbruket rationaliserades ytterligare på 1960 och -70 försvann många små jordbruk som antingen införlivades i en större enhet eller avvecklades helt.
De få skogsbeten som finns kvar utgör därför unika miljöer där människor på 2000-talet kan se hur skogarna såg ut innan de omvandlades till virkesåkrar.

 

Biosfärområdet gör skillnad i landskapet

Share This