Tiden är inne för skogsbete

Att låta kor och hästar beta i skogen, tillhör inte det till svunna tiders lantbruk? Jo, det är sant, men det tillhör även nutiden, och förhoppningsvis än mer framtiden!

Vi vet att i Östra Vätterbranterna, precis som i resten av södra Sverige, var det gamla jordbrukslandskapet indelat i utmarker och inägor. Inägorna var åker och ängsmark som hägnades och sköttes för produktion av mat för djur och människor. Här fick inga djur beta förrän skörden var bärgad på sensommaren. Istället fick kor, får, hästar och ibland också getter beta i utmarkerna, alltså i skogen, oftast utan stängsel. I stort sett all skogsmark nyttjades för detta.

Men de senaste drygt hundra åren har virkesproduktion hamnat i fokus och skogarna har skötts för ett nytt ändamål. Betande djur har blivit hänvisade till speciella hagar, ibland gödslade, eller till bås i ladugården. Länge har skogsbete ansetts olönsamt, då virkeskvalitet och volym har blivit lidande och då sådan köttproduktion inte är lika rationell och inkomstbringande som det moderna tillvägagångssättet.

I dag finns det dock all anledning att tänka om, igen. Dels är skogsbete åter lönsamt, inte minst tack vare de mycket fördelaktiga miljöersättningarna som finns att tillgå för den som börjar använda sin skogsmark till bete, dels är skogsbete suveränt för den biologiska mångfalden. I en tid då den biologiska mångfalden är hotad och oersättliga naturvärden riskerar att gå förlorade gör man en stor insats. Dessutom gör man en kulturgärning. Skogsbete är ett kulturarv värt att bevara, det är en viktig del av bygdens historia.

Biosfärområde Östra Vätterbranterna har i flera projekt visat på att skogsbeten är klart ekonomiskt bärkraftiga, och att de ger plats åt och skyddar många hotade arter. Än mer ökar den biologiska nyttan om man också restaurerar gamla betesmarker, en stor och lönsam gärning som du kan läsa om här.

Några av skogsbetesmarkens fördelar ur ett markägarperspektiv:

  • Djuren får tillgång till olika typer av betesväxter under säsongen
  • Regnfattiga somrar ger skogsbeten bra med foder
  • Träden ger djuren skydd mot solsken, vind och regn
  • Skogstillväxten gynnas genom att djuren gödslar marken
  • Skogsmarkens näringstillstånd förbättras
  • Skogen självföryngras vilket sparar kostnader för beskogning
  • Kontinuerligt uttag ur skogen ger återkommande intäkter
  • Miljöersättningar ger en årlig inkomst på 3 500 kr/ha

Skogen som utflyktsmål och som hemvist för många arter finns kvar framöver.

 

Så såg skogarna ut förr – en tillbakablick

De betade skogarna kom att se väldigt olika ut beroende på markförhållanden, betestryck och brandfrekvens. Gemensamt för de rester av gamla skogar som finns kvar in i modern tid är en stor variation av arter och åldrar på träd, relativt mycket död ved och ojämn täthet mellan trädstammar. Gläntor och öppningar i skogen kunde ha rik växtlighet på marken och har uppstått när man hämtade virke för gårdarnas behov. För de arter som levde i skogen var just kontinuiteten av träd på samma plats av avgörande betydelse, stora kalhuggna ytor förekom inte alls. Särskilt marklevande svampar och andra svårspridda arter minskade starkt när trakthyggesbruket gjorde entré på senare delen av 1900-talet.

Biologiskt rika skogar har alltså nästan alltid en mycket lång historia av mänsklig påverkan men utan det vi idag kallar skogsbruk och skogsvård. Gamla bondeskogar var mosaikartade, här fanns både betade gläntor men också täta partier. Trots viss plockhuggning var barrträdsskiktet aldrig helt borta och gamla oanvändbara träd lämnades kvar. Bete och tramp skapade mineraljordsblottor i markvegetationen och höll lagret av förna tunt, vilket är gynnsamt för mykorrhizasvampar

 

 

Återupplivat skogsbete på Rastorp och Stabbarp

Hur skogsbete ser ut och fungerar demonstreras bland annat på Rastorp och Stabbarp, i de natursköna trakterna mellan Bunn och Ören. Fastigheten Rastorp ägs sedan 1989 av Johannes Järhult och sedan 2019 av hans barn Johanna och Gabriel. Fastigheten Stabbarp har sedan 2018 Niklas och Cecilia Rydberg som ägare.

Skogarna som tillhör gårdarna har inte brukats som bete på över 100 år. Den egna djurhållningen lades ned för 50 år sedan. Naturbetesmarker och åkrar har dock hållits öppna av hästar och arrendatorers nötboskap.

Men nu stundar nya tider. 2020 hägnades 7,5 hektar som skogsbete. Större delen tillhör Rastorp medan den västra delen (knappt två hektar) tillhör Stabbarp, vars djur också betar här.

Under de kommande år ska skogens karaktär av skogsbete förstärkas framförallt genom att yngre gran ska tas ut. En skog med gläntor, träd i olika åldrar och av olika slag kommer att träda fram allt tydligare. I framtiden ska, liksom för hundra år sedan, marken producera både mat, virke och vara en trevlig miljö för människor och många andra arter att vistas i.